"Daldräll" (1988, från ICA bokförlag) är en sann skatt! Anna Thomasson och Elisabeth Andersson har i denna bok sammanfört en stor samling gamla fina mönster, Kerstin Ankert berättar om daldrällens vävteknik och dess historia och Laila Lundell reder ut och förklarar allt man behöver veta om vävning av daldräll.

    

Daldrällens mönster känns igen när man möter dem, vissa former återkommer. Grupper av trådar bygger upp former av kryss och rosor, av rakt och runt. Dessa små byggstenar återkommer, dem har man sett förr... men det intressanta är att de kan kombineras på ett oändligt antal sätt. Nya mönster kan skapas, och i dem finns de gamla detaljer man sett förut.

Att använda sina mönster till vardagliga ting är roligt, exempelvis till sådant som en vävd kasse, här med mönstret lagt diagonalt. Och på kassens andra sida har trampningen varierats så att cirklar blivit till kryss och kryss till cirklar... 

 ...sådana omvandlingar i varpningen av mönstrets grundidé ger liv åt ett mönster. 

Det öppnar också för nya idéer, både för mönsterformen och för användningsområdet. Kasse, kudde, löpare? 

                                                       

              Och båda sidor skall vara lika vackra och användbara som framsida, fållen vävs lite speciell för detta. Här syns den ofållade sidan.

 

Här återkommer en och samma mönsterdetalj med en ros i en cirkel men får olika form genom förskjutningar i detaljsolvning och trampnota.

Och mycket annat kan man göra med variationer i trampningen... De glada gästhanddukarna har trampats en aning olika och fått olika utseende. Trampningen kan varieras på många fler sätt.